|
Jan Björklund en otypisk folkpartist |
|
|
|
|
Written by News Editor
|
|
Sunday, 09 September 2007 |
Lebanon news, Lebanese radio
station , world news, music, discover Lebanon, visit Beirut, Radio sawt
Beirut
|
VÄSTERÅS Ideologiskt är det en kall krigare som tar över folkpartiet. Och Jan Björklund personifierar den kulturrevolution som partiet gått igenom efter millennieskiftet.
Det är samma låt som Bill Clinton använde när han blev president. Jan Björklund äntrar scenen i Västerås till några takter av Fleetwood Macs ”Don´t stop thinking about tomorrow”.
Sedan börjar Björklund tala om det förflutna. På ett sätt som ingen annan svensk partiledare, åtminstone sedan Göran Person slutade, hänger Björklund som talare upp sin ideologi på historiska fästpunkter.
Hans norska mammas erfarenheter från andra världskriget bildar bakgrund till den positiva synen på EU. Argumenten för både det militära försvaret och liberalismen förstärker Björklund med en antikommunism med rötter i det kalla kriget.
Den kunskaps- och kravprofilerade skolpolitiken motiveras med den klassresa som textilarbetargrabben Jan startade på 70-talet i västgötska Skene. ”Jag hade inte stått här idag utan en skola med höga ambitioner och lärare med höga krav”.
Som väntat gör Björklund inte någon politisk avbön för den linje som han under 2000-talet utformat tillsammans med företrädaren Lars Leijonborg. Folkpartiet byter alltså inte ut sin politik, man byter bara ut den som ska förklara politiken för väljarna.
Den så kallade ”kravliberalismen” innebär större krav på motprestationer från alla som vill ha stöd av skattebetalarna. Björklund levererar i Västerås en ny kampanjfras: ”Alla kan inte leva på bidrag. Men alla kan bidra med något”.
Musiken anspelar på Bill Clinton och på stämman pekar riksdagsledamoten Carl B Hamilton på Frankrikes högerliberale president: ”Jan Björklund är Sverige svar på Sarkozy”.
Precis som de internationella förebilderna är Björklund i alla fall en skicklig mediepolitiker. Han har inga problem att formulera ett engagerat och tillspetsat politiskt budskap i ett tv-klipp på 10 sekunder.
Det skiljer honom från många av företrädarna som folkpartiledare. Och han förkroppsligar på flera sätt den kulturrevolution som folkpartiet har genomgått parallellt med den ideologiska kursomläggningen.
I doktorsavhandlingen ”Partikulturer” från 2004 diagnosticeras folkpartiets kultur som akademisk. Folkpartisterna har uppfattningen att den egna politiken är utformad på rationell grund: partilinjen är överlägsen och förnuftsbaserad.
Men Jan Björklund har under de senaste åren bidragit till att folkpartiet tagit det rejäla klivet från ”förnuft” till ”sunt förnuft”.
Den nu sparkade parhästen Lars Leijonborg är Stockholmare, akademiker och missionsförbundare, som hämtad ur det folkpartistiska typgalleriet.
Han har ibland också haft den partitypiska svagheten att resonera högt om för- och nackdelar med olika förslag.
Jan Björklund är annorlunda. Han saknar universitetsexamen, är uppvuxen i lilla Skene och pratar västgötska. Budskapet är rakt och han lyfter inte själv fram några motsägelser.
Den nya raka fp-linjen borde passa Björklund på ett sätt som den aldrig riktigt passade Leijonborg. Därför valde partiet Jan Björklund, fast han inte är en typisk folkpartist. |
News 
