|
Written by News Editor
|
|
Thursday, 06 September 2007 |
Lebanon news, Lebanese radio
station , world news, music, discover Lebanon, visit Beirut, Radio sawt
Beirut
|
När Mikael Odenberg tillkännagav sin avgång som försvarsminister kastade han in alliansregeringen i dess allvarligaste kris sedan valsegern för snart ett år sedan. Odenberg kan eller vill inte ta ansvar för svensk försvarspolitik eftersom den inte kommer att fungera i ett säkerhetspolitiskt sammanhang när ekonomin frikopplas från uppgiften.
Statsministern försökte uppenbarligen slita tvisten mellan Odenberg och finansminister Anders Borg genom en slags dubbel bokföring. En sak sas i budgeten som Odenberg kunde leva med, besparingar på 350 miljoner, respektive 620 och 980 åren 2008, 2009 och 2010. En annan sak sägs i ett utredningsdirektiv som syftar till att spara bortåt fem miljarder. Besparingar är ofrånkomliga men de kan inte ske i ett vakuum.
Odenberg vill ta saker och ting i rätt ordning. Nu styr ekonomin utan att vi på ett anständigt sätt reder ut såväl våra nationella försvarsbehov som vår roll i EU- och Nato-samarbetet. De sakliga skälen finns där för Odenbergs avgång och hans argument delas av många.
Som fallet är med offentliga personer kringgärdas nu hans avgång med rykten och spekulationer av allehanda slag. Men de argument han framförde är trovärdiga. Att han inte vill administrera försvaret under de förutsättningar som alliansregeringen erbjuder, bör inte förvåna. Han drog själv paralleller med det beryktade nedrustningsbeslutet från 1925, mindre än tio år före Hitlers maktövertagande i Tyskland.
Odenbergs avgång kommer i en situation då Reinfeldts ledarskap är föremål för debatt. Enda möjliga slutsatsen är att statsministern måste ta ett fastare grepp om regeringen och därmed statsrådens utspel.
Ny försvarsminister blir nuvarande handelsministern Sten Tolgfors. Han vägrade bära vapen under sin militärtjänst men ändrade sedan inställning, något som naturligtvis blev en viktig punkt på statsministerns presskonferens. Det diskvalificerar inte Tolgfors men är å andra sidan ingen merit.
Reinfeldts försvar för den förda politiken blev mångordigt och ibland motsägelsefullt. Man kunde få intrycket att risken för överhettning i svensk ekonomi skulle vara styrande för försvarspolitiken. Han spelade ner Odenbergs uppgifter om ytterligare sparbeting utöver nedskärningarna i budgeten. Det förhandlas fortfarande, ingen bortre tidsgräns för besparingarna föreligger. Och varenda skattekrona ska kunna ifrågasättas. Noterbart är att han inte beklagade Odenbergs avhopp och inte fällde några sedvanliga värdeomdömen om honom.
För Fredrik Reinfeldt, moderaterna och övriga ledare inom alliansen är Odenbergs avgång något av en kris hur än orsakssammanhangen ser ut. Tre moderata statsråd har avgått eller tvingats avgå inom loppet av ett år. Dessutom räddas migrationsministern kvar med snäv marginal. Det är ett förödande facit. Oppositionen får ett guldläge och kommer att lägga på sin favoritskiva om att ingen annan egentligen är regeringsduglig än socialdemokraterna med stödpartier. Men när det gäller försvarspolitiken är oppositionen i samma sits som alliansen. Man har vänt ett blint öga till säkerhetspolitiken och först tagit i ekonomin.
Det goda har Odenbergs avgång fört med sig att det blir svårt att undvika ta en debatt om säkerhetspolitiken. Oppositionen måste också anpassa sig
ÖB Håkan Syrén beklagar Odenbergs avgång. Själv har han vid många tillfällen fått rådet att avgå, inte minst under den gamla regeringens tid. Igår hade han kunnat drastiskt skärpa krisen för Fredrik Reinfeldt genom att följa sin försvarsminister. Han gjorde det klokt nog inte eftersom han då hade hamnat långt inne på den politiska planhalvan och allvarligt skärpt krisen |
News 
