morgon är det 40 år sedan sexdagarskriget inleddes. Kriget slutade med en förkrossande militär seger för Israel. Men det som framstod som en lysande militär seger för 40 år sedan, är i dag orsak till en politisk baksmälla.

Den fortsatta ockupationen av palestinska områden är inte bara grund för fortsatt fiendskap mellan israeler och palestinier. Den äter sig också in i det israeliska samhället.
Det var en arabisk militär uppladdning som utgjorde förspelet till sexdagarskriget. Egyptiska soldater marscherade mot Israels gräns. De fredsbevarande styrkorna från FN kördes ut. Egyptens president Nasser tillkännagav att israeliska fartyg skulle förhindras att trafikera Aqabaviken. Irak och Jordanien anslöt sig till den egyptisk-syriska militärpakten.
Den 5 juni gick Israel till angrepp mot de omgivande arabländerna. På två dagar hade israeliska styrkor tagit över kontrollen över hela Västbanken. Efter ytterligare en dag hade de erövrat hela Sinaiöknen och Gaza. När det blev eld upphör den 10 juni hade Israel också tagit kontrollen över de syriska Golanhöjderna. På sex dagar hade Israel erövrat områden som var tre gånger större än Israel.
Israel utrymde Gaza förra året, men palestinierna i området i praktiken instängda i ett fattigt och gigantiskt fängelse. Även på Västbanken finns självstyrande palestinska områden. Men de är kringskurna av säkerhetsstängsel och israeliska bosättningar. Det kan ta timmar och dagar att resa mellan två grannbyar, om det ligger en israelisk bosättning mellan dem.
De allra flesta israeler skulle vara beredda att lämna ifrån sig de ockuperade områdena till en palestinsk stat. Men bosättarrörelsen - de som anser att Västbanken för alltid ska vara en del av Israel - har fått ett oproportionerligt stort inflytande. Bosättningarna är så stora att det är tveksamt om det skulle gå att åstadkomma en tvåstatslösning. En palestinsk stat skulle inte bli livskraftig.
Den israeliska demokratin har en tolerans som är imponerande. Israeler som är emot ockupationen kan verka fritt. Soldater som vägrar tjänstgöra på ockuperat område kan organisera sig. Det finns en rad israeliska organisationer som kämpar för palestiniernas rättigheter.
Men för de ockuperade är Israel inte någon demokrati. Deras rättigheter kränks. De förnedras vid gränskontrollerna. Tortyr av fångar förekommer. En fortsatt ockupation leder till en identitetskris för den israeliska demokratin.
Israel har all rätt att försvara sig mot både självmordsbombare och Qassam-raketer. Det kan motivera både byggandet av säkerhetsstängsel och väpnade räder inne på de palestinska områdena. Men det kan inte motivera varför stängslet byggs, så att det isolerar palestinska byar från varandra. Och det kan inte motivera att palestinier förnedras vid israeliska gränskontroller.
Det är inte svårt att se varför Israel gick till attack den 5 juni 1967. Men Israel har inte hanterat segern på ett sätt som ger långsiktig säkerhet.
    KOMMENTERA Svara på ledaren
Tidigare ledare